Fond nummer 3 i min fondportfölj är Carnegie Medical. Som hörs på namnet är Carnegie Medical en branschfond inom läkemedel.

Detta är en fond som jag ägt tidigare och då var det inte en speciellt lyckosam investering. Ser man på de senaste 5 årens avkastning för fonden så ser det bedrövligt ut. Fonden har på 5 år tappat 13,04 % av sitt värde. Senaste året ser det lite bättre ut, då har Carnegie Medical gått upp 5,71 %.

Varför väljer jag då en fond som har dålig historik och som jag dessutom själv har dålig erfarenhet av? Det är en bra fråga…Min tanke med fondportföljen är att skapa en balanserad portfölj och sprida riskerna så gått det går. En stor fördel med läkemedelsfonder är att de nästan alltid har sin egen konjunkturcykel, vilken inte sällan är tvärtom mot börsen som helhet. Det handlar alltså lite om att inte lägga alla ägg i samma korg.

Konsumtionen av läkemedel (precis som bland annat godis) är inte konjunkturberoende och går inte ned när vi lider av en lågkonjunktur. För att vara en läkemedelsfond är Carnegie Medical okej. Fonden har en förvaltningsavgift på 1,7 % och inga köp/sälj-avgifter.

Carnegie Medical är den av mina aktiefonder i portföljen som gått sämst hittills och är en av två fonder jag med stor sannolikhet kommer byta inom kort förutsatt att jag hittar något jag gillar bättre.

Nu har turen kommit till andra fonden i min portfölj nämligen Carlson India. Jag, precis som många andra, tror mycket på BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina). I min fondportfölj har jag valt att ta med alla BRIC-länder förutom Ryssland. Anledningen till att jag valt bort Ryssland från BRIC-floran är att det finns får många olika risker i Ryssland för min smak. I Ryssland kommer mycket av den underliggande tillväxten från råvaror och inte till lika stor del från intern efterfrågan som det är  i det andra BRIC-länderna.

Carlson India

När jag väl hade bestämt mig för att en av de tio fonderna i min portfölj skulle vara en Indienfond så var nästa fråga vilken fond jag skulle välja.  Det finns en ganska stor uppsjö av Indienfonder och det jag brukar kolla på är historisk avkastning i förhållande till förvaltningsavgift (kostnaden som jag betalar till fondbolaget).

Carlson India är en ganska ny fond med endast 1 år på nacken och därför går det inte att göra lika mycket historisk jämförelse som jag brukar. Carlson India är inte den Indienfond som gått bäst under senaste året men den ligger ganska högt upp med en avkastning på 26,11 %. Detta i kombination med en för segmentet relativt låg förvaltningsavgift om 1,5 %, och ingen förhatlig köp/sälj-avgift,  gjorde att mitt val föll på denna Indienfonden.

Jag gillar nystartade fonder som Carlson India. De som förvaltar en nystartad fond har ingen historik att vila på utan måste prestera bra för att locka till sig kapital.

Jag har tidigare skrivit om hur min fondportfölj ser ut. Nu är det dags att gå igenom de fonder jag valt ut  i mer detalj.

Först ut är Avanza Zero

När jag valde 10 fonder till min portfölj var det självklart att portföljen skulle ha svenska inslag. Dels för att jag tror att Sverige kommer utvecklas bättre än de flesta andra I-länder den närmaste tiden samt att som svensk skulle det kännas konstigt att inte alls vara exponerade mot Sverige (jag vet, det senare är inte ett så logiskt skäl).

Det finns en klassisk story om att en apa som kastar pil är bättre på att välja fonder/aktier än professionella förvaltare. Tyvärr är detta ett faktum och väldigt många fonder underpresterar å det grövsta. Genom att välja en indexfond som Avanza Zero slipper jag detta dilemma. Det finns inga dyra förvaltare som kan göra misstag. Avanza Zero följer automatiskt indexet SIX30RX vilket i sin tur innehåller de 30 värdemässigt mest omsatta aktierna på Stockholmsbörsen. Med Avanza Zero får jag alltså ungefär samma utveckling som börsen i helhet. Varken mer eller mindre.

En annan fördel med indexfonder jämfört med aktivt förvaltade fonder är att förvaltningsavgiften som fondbolaget tar ut är betydligt lägre. Det är inte så konstigt då det såklart är billigare att maskinellt förvalta en fond jämfört med att ha välbetalda förvaltare som sitter vid ratten. Det finns ganska många olika indexfonder som följer den svenska börsen att välja mellan. Anledningen till att jag valt Avanza Zero är att den fonden inte har några avgifter alls.

Avanza, som står bakom Avanza Zero, använder fonden som ett marknadsföringsverktyg. Självklart har de kostnader för att sköta och administrera fonden men dessa kostnader lägger de på sitt ”marknadsföringskonto” istället för att belasta sina kunder direkt. Som sparare är jag inte sen att utnyttja detta. Långsiktigt finns det mycket pengar att tjäna på att välja Avanza Zero framför andra svenska indexfonder som har en avgift.

En aktiesnackis de senaste veckorna har varit katalogföretaget Eniro. I samband med att Jesper Kärnbrink (en av svenskt näringslivs ”golden boys”) fick sparken har det skrivits mycket om hur illa däran bolaget är.

Motiveringen till att de bytte ut Jesper mot nya VDn Johan Lindgren säger allt. Styrelsen ville ha en VD med större erfarenhet att förhandla med banker. Bakgrunden till detta är att Eniro sedan tidigare (misslyckade) förvärv är enormt skuldsatt . I takt med att Eniro går sämre och sämre börjar bankerna dra öronen åt sig.

Eniros skuldsättning är förvisso ett stort och akut problem för bolaget men det är det bakomliggande faktorerna som gör att Eniro är på fallrepet. De senaste tre åren har Eniros aktieägare fått se sin aktie falla med cirka 95 %. Anledningen till detta är tydlig. Marknaden tror inte längre på Eniros framtid. Från att ha varit en kassako med mer eller mindre monopol på sin marknaden är man på väg att bli en mindre spelare i en enormt konkurrensutsatt omgivning och med en stor kostnadskostym i förhållande till konkurrenterna.

Som jag ser det ligger Eniros huvudsakliga värde i deras befintliga kunder. Eniros produkter är inte konkurrenskraftiga längre. De trycka katalogerna (t ex Gula sidorna) är på väg att fasas ut och deras online närvaro är milt sagt ett stort misslyckande. Till Eniros försvar är jag den första att medge att konkurrensen från sökjättar som Google är mördande och även om Eniro hade valt en annan väg så är det stor risk att vi nu stått vi fallrepet likaväl.

Chansen för Eniro är alltså att fortsätta kapitalisera på kunderna. Det Eniros kunder vill är att synas när potentiella kunder söker efter deras produkter och tjänster. Eniro måste nog ge upp drömmen att äga arenan (Gula sidorna och Eniro.se) där dessa möte äger rum och acceptera att köpare och säljare träffas via andra kanaler som t ex Google. Eniros möjlighet ligger i att erbjuda produkter och tjänster som hjälper deras kunder att synas i dessa kanaler.

Mjukvarubolaget Episerver är på väg till börsen. Bolaget ska noteras den 30 juni enligt nuvarande plan. Jag tycker det är väldigt kul att vi får fler noterade IT-bolag på börsen, det finns för få av dem enligt min smak som det är nu.

Dock rekommenderar jag inte att teckna aktier i Episerver. Aktiegurun Warren Buffets devis är att endast investera i bolag vars produkt/tjänst man förstår och tror på. Detta håller jag helt med om. Jag har bra kunskap om Episerver som produkt och jag tror inte att de går en bra framtid tillmötes.

Episerver är (förenklat) ett innehållshanteringsverktyg för webbsajter som används av ganska många svenska företag och organisationer. Episerver satsar internationellt men 60 % av omsättning kommer idag från Sverige.

I mitt arbete med webbutveckling och sökmotoroptimering på Pineberry arbetar jag dagligen med olika innehållshanteringsverktyg.  Varje gång jag stöter på en kund som använder Episerver, vilket är ganska ofta, så stöter jag också på mycket problem och frustration.

Problemet som Episerver har är att deras produkt, i mitt tycke, är väldigt dålig i förhållande till att det är en ganska dyr produkt. Episerver tävlar med en uppsjö open source-lösningar som man kan bygga webbsajter på och drifta till en bråkdel av kostnaden av vad Episerver kostar. Dessutom är dessa innehållshanteringsverktyg oftast bättre än Episerver.

Utan att på något sätt veta, är min känsla och rädsla att ägarna bakom Episerver försökt sälja bolaget till något stort mjukvarubolag som t ex Microsoft utan att lyckas. Nu tar ägarna istället vägen till börsen för att skapa en möjlighet att ”casha in”.

Jag tror inte på Episerver och dess framtid så min rekommendation är att inte teckna. Enligt vad jag läst är de flesta analytiker av samma uppfattning som jag, dvs att avstå att teckna aktien.

Då var det äntligen dags. Efter 2,5 års bortavaro från marknaden har jag gett mig in i leken igen. I september 2007 när det var väldigt skakigt på marknaden valde jag att sälja hela mitt dåvarande innehav. Detta var ett av mina allra bästa ekonomiska beslut någonsin. Året därefter rasade börser världen över sönder och samman och det var väldigt skönt att sitta vid sidlinjen.

Därefter har jag inte tagit lika bra beslut. Jag började för ett drygt 1 år sedan fundera på att det borde var dags att gå in på marknaden igen. Men jag har hela tiden fegat ur (för det är som sagt väldigt skönt att sitta vid sidan och inte oroa sig). Sedan dess har börsen gått upp väldigt mycket även om det var en skakig resa.

Men som sagt. Nu har det blivit dags för mig att äntra marknaden. Egentligen var det planerat till för några veckor sedan men då blossade Greklandskrisen upp och jag fegade ur lite till. Nu när börsen igår var nere på årslägsta tänkte jag – ”nu eller aldrig”.

Om detta var en bra tidpunkt att gå in på marknaden eller inte får framtiden utvisa. Men jag har tagit lite höjd för detta genom att sprida ut mina köp över 10 månader. Jag har delat upp det belopp jag tänker investera i tio delar och kommer investera lika delar varje månad. Detta gör att risken att jag valde ett dåligt tillfälle att gå in på börsen minskar.

Jag har valt att investera i 10 olika fonder. Att det blev just 10 är mest för att det är en jämn och bra siffra men jag vill investera i många olika fonder (och därmed marknader/branscher) för att totalt sett minska min risk.

Mina 10 fonder som jag köpte igår:

AVANZA ZERO
Carlson India
Carnegie Medical
Folksams Obligationsfond
Handelsbanken Latinamerikafond
ODIN Norden NOK
SKAGEN Global SEK
SKAGEN Kon-Tiki SEK
Swedbank Robur Privatiseringsfond
Ålandsbanken China Growth

Mitt val av fonder baseras sig på ett par olika saker.

Typ av fonder

Jag har nästan uteslutande valt aktiefonder. Räntefonder eller dylikt är inget jag ger mycket för. Då är det bättre att ha pengarna på bankkonto i mina ögon. Min enda obligationsfond är där mest för att jag ville få ihop 1o fonder. Den kommer att bytas ut längre fram.

Marknader och risk

Jag har valt marknader som jag tror på och jag har valt att sprida ganska mycket mellan marknader. Det finns några specifika branschfonder, som t ex en läkemedelsfond. Just läkemedel har normalt sett väldigt låg (och ibland negativ) korrelation med resten av börsen vilket kan hjälpa till att minska den totala risken portföljen. Majoritet av fonderna är marknadsspecifika och det finns en viss övervikt på tillväxtmarknader som Kina, Indien och Brasilien. Jag har dock valt att exkludera Ryssland från BRIC då jag tycker att det inte finns samma underliggande tillväxt och enorm politisk risk.

Historik

Fondernas historiska utveckling har varit en väldigt avgörande faktor för vilken fond jag valt. Jag har undersökt hur fonderna utvecklats under tidsperioderna 1, 3 och 5 år.

Avgifter

Förvaltningsavgiften för fonden är väldigt viktig för ens långsiktig avkastning. Dock ska man inte stirra sig helt blind på avgiften. Det är bättre att ta en historiskt sett bra fond med en hög avgift jämfört med en historiskt dålig fond med låg avgift. Jag ändå försökt hitta fonder med relativt sätt låga avgifter, exempelvis har jag som Sverigefond valt indexfonden Avanza Zero som inte har några avgifter alls.

Jag kommer längre fram i mer detalj gå igenom varför jag valt respektive fond samt uppdatera när jag byter någon fond i min portfölj. Vad tycker du om mina fondval?

Idag läser jag den tragiska nyheten att tre personer idag dött i samband med ett upplopp i Aten som en följd av den extrema ekonomiska kris som Grekland befinner sig i. Man kan verkligen undra var det ska sluta.

I helgen verkade det som den finansiella oron lugnat ned sig något i och med att grekerna godtagit de krav som ställs från Euro-länderna och övriga långivare för att de ska slanta upp de gigantiska lån som Grekland akut behöver. Men det är minst sagt inte lugnt i Grekland och man ser vilken extrem påverkan det har på världens börser. I Stockholm har börsen nu sjunkit kraftigt två dagar i rad och bedömare tror att det kommer fortsätt ned till årets uppgång är utraderad.

Som svenskar kan vi nog tacka vår lyckliga stjärna att vi inte gått med i EMU och bytt ut kronan mot Euron. Till viss del kan man jämföra Greklands kris med den vi upplevde i början av nittiotalet i Sverige. Då var Sveriges ekonomi på ruinens brant och det var ganska nära det slutade riktigt illa. Lika oförstående jag är till de svenska politiker som försatte oss i den krisen lika tacksam är jag till de svenska politiker som bet i det sura äpplet och föredömligt tog oss ur krisen. Även om det innebar väldigt många impopulära åtgärder och besparingar.

En skillnad mellan Sverige och Grekland är att vi i Sverige inte är lika benägna att visa vårt missnöje på gatorna som man nu ser i Aten.  Jag har full förståelse för att grekerna är ute på gatorna men det kommer nog tyvärr hjälpa föga.  Situationen som Grekland nu befinner sig i är följden av många års misskötsel av ekonomin och grekerna har många  tuffa år framför sig innan krisen är under kontroll.

Nu när det glada humöret återkommit till börsen följer nyintroduktioner. Bland det första ut är två bolag inom vindkraftssektorn, O2 och Arise Windpower. Just vindkraft är en av de hetaste branscherna just nu. Oljan kommer ta slut och världen börjar inse att vi behöver andra energikällor. Högt upp på denna lista över nya energikällor ligger just vindkraft.

Det är en sak att tro på vindkraft som energikälla men är det en bra ekonomisk investering? Idag tjänar bolag som O2 vilket är en bra start och inte alla nykomlingar på börsen förunnat. Dock beror deras lönsamhet och tillväxt till stor del på statliga subventioner.

Med tanke på de politiska vindar som blåser just nu är det sannolikt att tro att vindkraftsbolagen kommer fortsätta vara gynnade av subventioner den närmaste framtiden. Men vad händer efter det? Skulle det visa sig att vågkraft är en bättre framkomlig väg att säkra vårt framtida behov av energi kommer subventioner till vindkraftsbolagen försvinna lika snabbt som Muhlegg efter OS i Salt Lake City 2002.

Så innan du deltar i någon av börsintroduktionerna för O2 och Arise Windpower bör du fundera på om du tror staten långsiktigt kommer fortsätta subventionera branschen. Om inte är risken stor att det blir en dålig investering.

Min kollega Christian skrev nyligen om det finansiella kaoset som pågår i Grekland. Nu tror många förståsigpåare att Spanien står på tur. En som gått extra hårt åt Spaniens ekonomiska framtid är nobelpristagaren Paul Krugman som bedömer att Spanien är ett klart värre fall än Grekland (hur det nu är möjligt kan man undra).

Budgetunderskottet i Spanien var 2009 11,4 procent av BNP vilket kan jämföras med Greklands 12,7 procent. Båda länderna ligger betydligt över de max 3 procent som EU tillåter. Till skillnad från Greklands (121 procent av BNP) ligger Spaniens statsskuld på en fortfarande rimlig nivå.

Det som många av Spaniens belackare är oroliga för är att den spanska regeringen inte kommer klara att använda hårdhandskarna mot budgetunderskottet som man lovar. Med en arbetslöshet på cirka 20 % (bland de högsta i EU) kommer det krävas väldigt tuffa politiker och åtgärder för klara den ekonomiska krisen i Spanien. Att ytterligare försämra för de spanjorer som redan har det svårt genom att höja skatter/moms och samtidigt minska utgifterna kommer inte skapa några populära politiker. Långt därifrån.

Spaniens ekonomi är cirka 4 gånger större än Greklands och kommer därför vara ännu mer intressant för attacker från den skrupelfria marknaden.

Idag har vi bytt namn och domän från Aktiefondtips.se till Sparekonomen.se.

Anledningen till bytet är delvis att jag sedan vi lanserade Aktiefondtips.se för några år sedan ångrat domänvalet. Det är vara svårt att komma ihåg samt ett dåligt namn helt enkelt. Dessutom har bloggen utvecklat sig och skriver betydligt bredare än bara om aktier och fonder vilket även gör namnet missvisande.

Att valet för nya namnet och domänen föll på Sparekonomen.se är att uttrycket Sparekonom är ett begrepp som används mer och mer om personer som ger tips kring sparande och ekonomi, vilket är huvudsyftet med denna blogg.

Ni kan fortsatt nå oss på samma email: info@aktiefondtips.se