Igår kom nyheten att finansdepartementet med Mats Odell i spetsen planerar att lägga ett förslag på en ny sparform (av dem kallad spardepå) där man skattefritt kan byta de vanligaste värdepappren som t ex aktier och fonder.

Förslaget är väldigt bra och kommer inte en dag för tidigt. I princip innebär förslaget (om det går igenom) ”dödsstöten” för kapitalförsäkring som blivit en stor hit de senaste åren. Skillnaden blir att denna ny sparform kommer bli än mer allmänt vedertagen och för nästan alla som sparar långsiktigt  i aktier och fonder kommer det vara självklart att ha en sådan depå.

Som det är idag när man måste skatta efter varje försäljning av aktier eller fonder, även om man planerar att återinvestera dem i andra aktier eller fonder, så skapar det en viss tröghet i marknaden. Sparare vill inte gärna utlösa en reavinstskatt i onödan även om de egentligen tycker att deras pengar just nu hade varit bättre placerade i en annan aktie eller fond. Förslaget kommer innebära mer flexibilitet för oss sparare och en bättre möjlighet att långsiktigt bygga upp ett sparkaptial. Vilket i sin tur kommer öka rörligheten och likviditeten på marknaden vilket är bra för alla som sparar.

Dessa spardepåer kommer fungera i princip som ett PPM-sparande eller annat pensionsparade fungerar idag. Man kommer kunna köpa och sälja fritt inom spardepån utan att behöva betala reavinstskatt. Istället betalar man en låg årlig avkastningsskatt på depåns värde. Och när man väljer att ta ut pengar ur spardepån så beskattas man som vanligt på eventuella vinster.  En viktig obesvarad fråga är om man kan flytta in obeskattade aktier och fonder i spardepån eller om man först kommer behöva realisera eventuella vinster och betala reavinstskatt.

Förslaget kommer färdigställas i vår och beslut förväntas tas av riksdagen i höst , alltså efter valet. Ska bli intressant och se om en eventuell rödgrön-majoritet kommer rösta igenom detta förslag.

En stor applåd till Mats Odell och hans kollegor. Förslaget är efterlängtat från oss sparare och kommer inte en dag för tidigt.

Nu är det dags att ta fram spåkulan och försöka sig på att förutse hur 2010 blir. Jag och Christian har kommit överens om att inbördes svara på nedan frågor. Här kommer min syn på 2010:

Var står den svenska börsen om 1 år?

Jag tror på ett ganska bra börsår i Sverige. Vi har lämnat det värsta av finanskrisen bakom oss, och även om arbetslösheten ser ut att bli hög, bedömer jag att företagen kommer få och visa på bättre framtidsutsikter vilket kommer innebär en fortsatt börsuppgång. Mitt tips är att börsen (OMX All Share) ökar med 15 % under 2010.

Vad händer med dollarn under 2009?

Dollarna har haft det tufft under 2009 och jag ser ingen anledning att detta ska förändra sig märkbart under 2010. Det är bara att inse att dollarn och USA ekonomi inte kommer återgå till sina glansdagar. Dollarn kommer fortsatt vara ”svag” mot kronan, men jag förväntar mig ändå en mindre förstärkning. Idag står dollarn i 7,18 USD/SEK och i slutet av 2010 tror jag kursen är 7,35 USD/SEK.

Vad händer med oljepriset under 2009?

Oljepriset (Brent) har haft en stabil resa uppåt under 2009 och ligger just nu på 77,99 USD/Fat (Brent). Det är dock långt kvar till 2008 års nivåer då oljepriset rusade över 140 USD/Fat. Allt annat lika så bedömer jag att oljepriset sakta men säkert kommer fortsätta sin stigning från 2009 även under 2010. Krig eller temperaturen i världsekonomin brukar få oljepriset att åka jojo åt endera hållet så denna gissning känns extra osäker. Men jag tror att i slutet av 2010 så kostar ett fat olja 93 USD.

Vad kan vi förvänta oss av Ingves under 2010?

Vi kan nog inte förvänta sig något exceptionellt av Riksbanken gällande styrräntan under 2010. Med stor sannolikhet kommer de följa den utstakade räntebanan och det känns väldigt osannolikt att de kommer höja räntan tidigare än planerat även om Sveriges ekonomi utvecklar sig bättre än väntat. I slutet av 2010 har vi en reporänta om 0,5 % i Sverige (idag är den 0,25 %)

Vilka marknader ska jag satsa på i mitt fondsparande 2010?

I de ekonomier som växer mest. Är man långsiktig i sitt sparande och är beredd att ta lite risk ska man satsa i de marknader och länder som har bäst tillväxtpotential. Just nu, och även för 2010, så tycker jag BRIC-länderna står i en klass för sig själv. BRIC står för Brasilien, Ryssland, Indien och Kina och detta är marknader som jag tycker är extra intressanta att fortsätta investera i under 2010. Mina två favoriter bland dessa fyra länder är Kina och Brasilien.

Passa gärna på att svara i vår omröstning till höger om hur du tror den svenska börsen kommer utveckla sig under 2010.

Gott nytt år!

Sälj- och köpavgifter är i gissel när man handlar med fonder vilket vi tidigare skrivit om. Till min stora glädjer ser jag nu att Odin Fonder slopar sina köpavgifter på alla sina fonder. Deras köpavgift låg tidigare på 3 %.

Själva konceptet med köpavgifter är bakvänt i mitt tycke. Det är självklart att en fondförvaltare ska ha betalt för den tid han förvaltar mina pengar i sin fond. Detta kalas förvaltningsavgift och är ofta mellan 0,5-3 % per år på det förvaltade kapitalet.

Men varför i hela världen ska ett fondbolag ta ut 3 % i köpavgift när jag blir kund? De borde snarare ge mig något som ny kund än att ta mina pengar det första de gör. Och innan de ens gjort något för mig eller mina pengar. Om jag investerar 10 000 kr i en fond med 3 % köpavgift så innebär det egentligen att jag bara investera 9 700 kr för 300 kr försvinner rakt ner i fondförvaltarens ficka.

Fondbolagens argument för att rättfärdiga köpavgifter är att de vill minska antalet som köper och säljer på kort sikt samt att de har initiala kostnader med en ny kund. Detta är dåliga ursäkter enligt mig. Fondbolagen utnyttjar istället kundernas okunskap och lathet när det gäller köpavgifter. Så mitt tips är att bojkotta fonder med köpavgift om det finns likvärdiga fonder utan.

Jag skrev nyligen om det positiva beskedet att ökningen av konkurser minskar. Idag läste jag i SVD att antal betalningsföreläggande ökade med 70 % i Stockholm och 40 % i hela riket under november. Detta är såklart en oroande siffra men inte så oväntad då vi kommit ganska långt in i lågkonjunkturen.

Ett betalningsföreläggande är när någon som inte fått betalt vänder sig till Kronofogden för att få hjälp att driva in skulden. Det har alltså gått ganska långt när ett företag börjar begära betalningsföreläggande.

Att företag blir sämre på att betala sin räkningar i tid är inte alls bra då det skapar tråkiga följdeffekter för de bolag som drabbas. Företag som egentligen är sunda och välmående får helt plötsligt kassaflödesproblem för att deras kunder har det svårt i lågkonjunkturen. Det blir snabbt en väldigt ond cirkel.

Nu är detta som sagt inte så förvånande. För många företag har 2009 varit ett svårt år och efter att ha härdat ut under början av lågkonjunkturen är det naturligt att fler och fler företag har svårare och svårare att stå emot. I och med att ökningen i konkurser minskar är det som tur sannolikt att ökningen av betalningsföreläggande också kommer minska framgent. Vi får hoppas det i alla fall.

Jag skulle egentligen inte skriva mer om finanskrisen men kan helt enkelt låta bli… Ramlade över en ”positiv” statistik från UC som jag missat tidigare. Under augusti och september i år minskade ökningstakten på  företagskonkurser avsevärt jämfört med hur det såg ut under våren och tidigare under sommaren. Antalet konkurser ligger fortfarande på en historiskt hög nivå men en kraftig minskning i ökningstakten tolkar i alla fall jag som ett viktigt steg i rätt riktning.

Antalet företag, och privatpersoner för den delen, som går i konkurs är en väldigt bra indikator var konjunkturen är på väg. I motsats till börsen som nästan alltid ligger flera steg före konjunkturen ligger antalet konkurser sent i konjunkturcykeln. Detta är såklart helt logiskt då det är i slutet av en konjunktur som de företag som har det svårast stryker med i krisens spår.

Med tanke på att börsen stigit kraftigt i år och att ökningen av antalet konkurser har minskat blir jag än mer övertygad om att vi är på väg uppåt i konjunkturen igen, även om jag tror det tar lång tid till vi har någon form av högkonjunktur igen. Kanske vi är där om 2 år.

Jag har även läst att antalet privatpersoner som gått i konkurs eller fått betalningsanmärkning inte har ökat så mycket som man förväntat sig under krisen. Det hänger nog samman med att under större delen av krisen var arbetslösheten på ganska ”låg” nivå. Frågan är om vi nu i slutet av finanskrisen får se fler privatpersoner som hamnar i ekonomiskt trångmål. Med tanke på den förväntade ökningen av julförsäljningen så tyder inget på detta, eller det är kanske det som den gör…

Vad hände egentligen med den värsta lågkonjunkturen sedan den stora depressionen på 1920-talet? Om det inte varit värre än så här de senaste 80 åren är det ett tecken på att vi haft 80 väldigt bra år.

Visst, vi har sett vissa väldigt tydligt effekter av finanskrisen. Bolags som varit för aggressiva och kortsiktiga som Swedbank har fått problem, och bolag som varit olönsamma under en väldigt lång tid som t ex Saab har fått kniven verkligen på strupen under denna lågkonjunktur.

Men, det är lätt att fråga sig – ”Var det inte mer?” Om det nu är som många bedömare anser att vi är på väg ur krisen och det finns många tecken på återhämtning så har det för de flesta personer inte varit en kris alls på något sätt.

Det är såklart tragiskt för de som förlorat sitt jobb eller företag under denna kris, men för de som har kvar sina jobb har det nästan bara blivit bättre under de senaste året. Både lägre skatter och lägre ränta. Ingen dålig kombination under en lågkonjunktur.

Jag hoppas detta blir ett av de sista inläggen jag kommer skriva om finanskrisen och lågkonjunkturen och att vi kan lämna det bakom oss.

Har med stort intresse följt den senaste debatten om kreditrisker i det finansiella systemet. Framför allt tycker jag att Finansinspektionens uttalande i ämnet är intressanta. FI varnar att boräntorna kommer stiga drastisikt framöver. Både som en följd av ökade inflation (inflationen har ju varit väldigt låg ett bra tag nu) samt att bankernas upplåningskostnader kommer bli högre.

Gällande det senare är FI inne på att det ska bli längre upplåningstider för att skapa ett bättre om och mer robust banksystem. Och att detta i sin tur kommer innebära ökade kostnader för bankerna som såklart snabbt passas vidare till konsumenterna i form av högre räntor.

FI antyder att bankerna har varit för lättvinliga när de lånar ut pengar till bostadsköp och att de ska göra hårdare kontroller. Jag är ävertygad att mycket är bankernas fel, de har lånat ut pengar som tokar. Och vad som är mest uppseendeväckande är att bankerna la i bromsen i samband med att finanskrisen härjade som värst men nu är det gas igen från bankernas sida.

Bankerna själva säger att det är den låga räntans ”fel”. Visst, en låg ränta gör det mer attraktivt att låna pengar, men det är väl bankerna och inte den låga räntan som slutligen beviljar ett lån . Bankerna sägs ha ett krav på att låntagare ska klara en ränta på 8 %, men detta har jag svårt att tro på. Jag vet personligen många unga personer som senaste året lånat väldigt mycket pengar till sin bostad och de klarar inte en ökning till 8 %.

FI tar även upp SMS lån som ett problem. Och jag håller med. SMS lån borde reglerar precis som alla andra lån. Men det känns som SMS lån är ett mindre problem i sammanhanget. Jag ser ibland det tragikomiska programmet Lyxfällan på TV3 och där brukar det alltid vara ett bostadsköp eller bilköp som är stora boven i dramat. Och sedan har dessa personer lyckats hålla liv i den ohållbara ekonomiska ekvationen med hjälpa av kreditkort och andra former av snabblån. Jag blir faktiskt alltid lite förvånad hur många olika kreditkort som finns och som man kan bli beviljad samtidigt. Det känns som varje varuhuskedja med lite självaktning har sitt eget kreditkort. För att inte tala om alla bensinbolag. Jag tror att alla aktörer på lånemarknaden långsiktigt mår bättre av att vara mer restriktiv till att låna ut pengar. Det skulle samhället också må bättre av.

Jag har tidigare i år skrivit lite om Tradedoubler. Då var det negativt och nu är det om möjligt än mer negativt. Jag skulle helst vilja skriva något positivt om Tradedoubler då det är ett att få stora internetbolag noterade på Stockholmsbörsen. Vi behöver ett svenskt ”Google” och Tradedoubler har delvis aspiererat på den titeln men bolaget visar nu med eftertryck ett de mer liknar ett uppblåst  dotcom-bolag än ett ”nytt  Google”.

Tradedoubler vinstvarnade idag för 3:e kvartalet 2009 och passade även på att informera om att de ämnar göra en nyemission om 350 MSEK. Inget av detta var väntat och marknaden reagerade därefter. Aktien backade med hela 25 % och bolagets ägare fick se cirka 600 MSEK försvinna i börsvärde. Efter dagens ras är Tradedoubler värderat till cirka 1,6 miljarder kronor.

Jag vet inte vad som är mest negativt, vinstvarningen eller nyemissionen. Vinstvarningen visar att det underliggande rörelseresultatet är väldigt mycket sämre än väntat. Visst, Tradedoubler drabbas som många andra företag av finanskrisen, men annonsering på nätet har stått emot krisen mycket bättre än annan typ av annonsering, så Tradedoubler borde verkligen kunna prestera bättre. Min oro är att vinstvarningen inte bara är en tillfällighet utan även ger en tydlig fingervisning om nivån på framtida vinster.

Den föreslagna nyemission om 350 MSEK är också oroväckande. Ett av syftena med emission är att minska skuldsättningen. Men de kortfristiga skulderna var ”endast” 150 MSEK vid utgången av kvartal 2, så det känns som något inte riktigt stämmer här. Med tanke på att bolaget hade ett negativt kassaflöde om 77 MSEK under kvartal 3 verkar det som nyemission även är till för att säkra kassaflödet de närmast kvartalen. Dessutom nämns att Tradedoubler ska använda nyemissionen till fortsatt expansion. Med tanke på dagens vinstvarning hade det känts bättre om de hade fått ”bättre ordning på torpet” innan de fortsätter spendera mer pengar på expansion.

Så jag kommer inte köpa Tradedoubler. Tidigare har det varit ett bolag med ganska mycket chans men med relativt liten risk. Nu känns det tvärtom, mycket risk men inte så mycket chans.

Efter kanske Sveriges genom tiderna mest utdragna låneprocess har SAAB äntligen fått sitt lån av EIB (Europeiska Investeringsbanken). SAAB blev idag beviljat ett lån om drygt 4 miljarder kronor vilket var det som SAAB begärt. Som motkrav har EIB krävt att Svenska staten ställer ut garantier, vilket i praktiken innebär att det är staten som lånar ut pengarna, eller i alla fall står risken.

Denna garanti är faktiskt inte helt klar ännu vilket rent praktiskt gör att lånet inte är helt hemma nu för SAABs räkning, men vad jag kan läsa ut är det mer av en formsak. Dock kräver staten (i alla fall enligt Riksgälden) att SAAB i sin tur måste ställa ut med motsvarande garantier. Jag vet ej exakt vilken typ av garantier SAAB kan ge för att Riksgälden ska vara nöjd men med tanke på risken i projekt (SAAB har ju inte gått med vinst under de senaste 20 åren), så har jag svårt att se att SAABs nya ägare in blanco skriver på en garanti åt staten som garanterar att de personligen betalar tillbaka de 4 miljarderna om SAAB inte lyckas.Den politiska pressen på staten är enligt mig nu så stor att oavsett vilka garantier SAAB kommer upp med så kommer staten inte sätta käppar i hjulet för lånet.

Jag vet egentligen inte vad som är bäst för oss skattebetalare. EIBs lån till SAAB känns i min mening betydligt mer osäkert än vilket snabblån som helst. Som jag ser det är det betydligt mer sannolikt att den genomsnittliga svensken betalar tillbaka ett snabblån utan borgen än att SAAB lyckas och EIB/staten får tillbaka sina 4 miljarder från SAAB. Så från ett riskperspektiv enbart sett till lånet tycker jag att staten lika lite ska låna pengar till SAAB som ge ut snabblån. Men frågan är ju inte helt så enkel. Alternativkostnaden för staten om det inte ger ett lån är ökad arbetslöshet vilket innebär högre kostnader för oss alla.

Så staten måste överväga värdet av att riskera 4 miljarder. Räcker det att  investeringen lyckas i ett fall av fem (vilket kanske är realistiskt att antaga) för att det ska vara ett rationellt beslut från statens sida? Det är ju ingen tvekan att om SAAB räddas på grund av detta lån så kommer detta innebära ett stort värde för samhället.

Jag som på äldre dar har blivit förhållandevis riskavert hade nog hellre sett att staten satsade 4 miljarder på något infrastrukturprojekt som inte har lika stor uppsida som SAAB men som mycket mer sannolikt kommer vara en bra investering för oss skattebetalare. Men nu när det verkar som SAAB får sitt lån så hoppas jag såklart att de lyckas. Både för SAAB specifikt och för alla oss skattebetalare.

Läs gärna mitt tidigare inlägg om SAAB, Volvo och statligt stöd.

Många av Sverige bästa och mest spännande bolag finns ju tyvärr inte på börsen. Ett par självklara exempel är IKEA och nykomlingen Spotify. Det finns många anledningar för ett bolag att inte vilja vara på börsen. Ett självklart skäl är  att de inte behöver kapitaltillskott, vilket ju annars oftast är anledningen att man börsnoterar sitt bolag i första skedet. Ett annat skäl kan vara att man vill undvika att hamna i den så kallade ”kvartalshysterin”, det vill säga att bolaget hela tiden pressas att arbeta kortsiktigt för att tillfredsställa marknadens krav på bra kvartalsrapporter och nyheter.

Även om ett bolag inte är noterat på börsen finns det ibland möjligheter för privatpersoner som du och jag att investera i dessa bolag, i alla fall indirekt. Ofta genom så kallade Private Equity-bolag/fonder. Med investeringar i Private Equity  menas investeringar i onoterade bolag där man har ett aktivt men tidsbegränsat engagemang.

I Sverige finns ett par olika Private Equity-bolag som är noterade på börsen, bland annat Ledstiernan, Industrifonden och Ratos. Genom att köpa aktier i något av dessa bolag får man som investerare på ett enkelt sätt tillgång till Private Equity-marknaden.

Anledningen till att jag just idag skriver om Private Equity är att jag tänkt en del på det senaste dagarna då några gamla kollegor till mig håller på att starta just en Private Equity-fond som heter Starcap. Det som känns extra spännande med deras upplägg är att de kommer fokusera på de så kallade generationsbolagen, vilket ofta är väldigt lönsamma och välskötta bolag som byggts upp av entreprenörer men där det inte finns någon naturlig arvtagare till dessa bolag när dessa personer går i pension.

Att investera i onoterad bolag är och ena sidan något mer riskfyllt än i de väldigt stora och etablerade börsbolagen, inte minst för att då dessa bolag är noterade kan man lätt avyttra dem om man inte är nöjd med utvecklingen. Men man ska nog inte helt glömma bort att Sverige och resten av världen till största del bärs upp av onoterade bolag, och om det erbjuds intressanta investeringsmöjligheter i dessa bolag så tycker i alla fall jag att detta ett bra komplement i en långsiktig sparares investeringsportfölj som också kan minska den totala risken då dessa bolag inte är lika hårt kopplade till det rådande och ofta svängiga börshumöret.