Dagens ekonomitips är ett boktips. Boken ”The Long Tail: Why the Future of Business is Selling Less of More” som kom ut 2006 skriven av amerikanen Chris Anderson är en fascinerande bok om fenomenet ”The Long Tail”.

”Vad händer egentligen när allt i världen blir tillgängligt för alla? När det samlade värdet av miljontals produkter som endast har sålt några enstaka exemplar är detsamma eller till och med överstiger värdet av de få produkter som sålt i miljoner exemplar? När några ungar kan spela in en skiva utan att ha några vinstintressen och få samma spridning som en stor professionell medieorganisation?”

”…Det är inte längre att bli etta på Amazons bästsäljarlista som är affärsidén, utan att vara en del av den ändlösa svansen.”

Boken beskriver dynamiken i den ändlösa svansen på ett bra och underhållande sätt. Det är fascinerande att man med kraften av Internet som distributionskanal kan så totalt vända på tidigare principer om vad som är viktigt för ett företag. Det är inte längre så viktigt att ha en storsäljare i sitt sortiment utan det viktiga är att ha många produkter som säljer lite.

The Long Tail finns nu även i Svensk pocket och kostar t ex 39 kr på Adlibris. Dagens boktips alltså.

Just nu snackas och skrivs det mycket om aktieindexobligationer. Jag tycker ofta att dessa produkter är luriga att investera i. En aktieindexobligation kan beskrivas som en obligation med en unik tvist. Denna tvist kommer av att räntan som man normalt sätt skulle få på en obligation används till att köpa derivatinstrument (ofta optioner) av något slag. Precis som vanliga obligationer har en aktieindexobligation en specifik löptid (ofta runt 5 år). Ofta är även insatsen garanterad till stor eller hel del, d v s ofta är man garanterad att i alla fall få sina pengar tillbaka efter löptiden.

Detta låter väl bra. Vad är det då som är så lurigt? Jo, ofta är avgiften för en aktieindexobligation alldeles för dyr.

Avgifterna för en aktieindexobligation består av två delar. Dels tar utgivaren (ofta en storbank) ut 1-2 procent i courtage vid köptillfället. Dessutom finns en avgift inbakad i själva aktieindexobligationen.  Den totala avgiften blir ofta så mycket som 3 %. Om man investerar 10 000 kr försvinner alltså 300 kr i avgift. Detta är väldigt högt för en så pass enkel produkt för utgivarna.

Fördelen med aktieindexobligationer är att man i vissa fall kan komma åt att investera i marknader som annars inte är åtkomliga eller ännu dyrare att investera i. Exempel på sådan marknader är råvaror och exotiska aktiemarknader.

Mitt tips när det gäller aktieindexobligationer är att kolla upp exakt vad aktieindexobligationen kommer kosta. Ibland kostar det mer än det smakar med aktieindexobligationer.

Det var ett tag sedan jag skrev om en specifik fond men nu är det dags igen.

Skagen Kon-Tiki är en alldeles utmärkt aktiefond som jag vill tipsa om. Fonden investerar i tillväxtmarknader och minst 50 % ska investeras i så kallade nya marknader. Dessa ny marknader är Östeuropa, Turkiet, Afrika, Asien (förutom Japan, Singapore och Hong Kong) samt hela Latinamerika inklusive Mexico.

Fonden Skagen Kon-Tiki har gått upp 519 % senaste 5 åren och är 5-stjärnig enligt Morningstars rankingsystem. Skagen Kon-Tiki är en väldigt bra om än högriskfond som presterar bra år från år. Fondens förvaltare är J. Kristoffer C. Stensrud på norska Skagen fonder.

Namnet på fonden, Kon-Tiki, kommer så klart från den flotte byggd av balsträ som den norska äventyrsmannan och forskaren Thor Heyerdahl 1947 seglade med för att bevisa sina teorier om hur folkvandringarna i Stilla Havet hade gått till. Passande namn på en fond för nya marknader alltså.

Skagen Kon-Tiki kan ni bland annat köpa via Fondmarknaden.se. Köpavgiften är 0,7 % och förvaltningsavgiften är hela 2, 5 %. Dessutom har Skagen Kon-Tiki en Performanceavgift om 10 % på överavkastningen jämfört med indexet Emerging Market index.

Det är alltså ingen billig fond med tanke på fondavgifterna men hittills har det absolut lönat sig att investera i fonden Skagen Kon-Tiki. Då det är en tillväxtmarknadsfond är fonden som sagt att betrakta som hög risk.

Plötsligt händer det. H&M som tidigare endast gjort pyttesmå förvärv för att komma åt attraktiv butiksyta köper nu modeföretaget Fabric Scandinavia som i sin tur ägar jeansvarumärekt Cheap Monday och butikskedjorna Weekday och Monki. Baserat på prislappen som H&M betalar för 60 % av bolaget så värderas Fabric Scandinavia till knappt 1 miljard.

Inte illa för ett företag som bara har funnits i 4 år. Ett stort grattis till gänget bakom Fabric, det är alltid kul att se entreprenörer lyckas.

Spontant känns det som ett väldigt smart drag av H&M men även av Fabric. H&M får nytta av de ungdomlighet som finns i Fabric och dess varumärke medan Fabric för tillgång till H&Ms framgångsrika expansionsapparat.

Både H&M och Fabric är väldigt tydliga med att Fabric kommer att fortsätta att vara helt självstående och att det inte kommer att säljas några H&M-kläder i Fabrics butiker eller vice versa. Det må vara fallet just nu, men om 5 år är jag övertygad om att  det finns Cheap Monday jeans i  H&Ms butiker.

Läste precis på Placera.nu att den amerikanska finanskrisen nått Sverige. De skriver ”Svenska investerare kan ha förlorat mellan 1,3 till 2 miljarder kronor på investeringar i amerikanska kommunobligationer. Bland de som har förlorat pengar är Hallandsposten och enligt vad Placera Nu erfar även många svenska kommuner”.

Rubriken på detta inlägg är nog lite överdriven. Detta ska nog snarare ses som att vi nu i Sverige fått oss en liten skvätt av de gigantiska svallvågor som finanskrisen sköljt över i USA och i vissa Europeiska länder. Det krävs mer för att vi på allvar ska ha direkt drabbats av finanskrisen. Och det hoppas jag att vi slipper.

Senast halvåret har vi varit ”bortskämda” med att marknaden formligen går som en jojo hela tiden. När marknaden beter sig som ett barn på julafton (med en överdos av både socker och julklappar) tycker jag oftast att det är ganska jobbigt att vara sparare. Detta var också anledningen till att jag mer eller mindre helt gick ur marknaden i höstas som ni kan läsa mer om här.

Dock är det jäkligt roligt att följa börsen från ett icke privatekonomisktsperspektiv när börsen leker jojo. Det är blir nästan som en välregisserad Hollywood-thriller där man inte har någon aning vad som ska hända härnäst.

Just nu känns det som marknaden har lugnat ner sig, även om det finns en ganska stor allmän oro kvar. Jag tror att måste bli så här då investerare inte klarar eller orkar vara på helspänn hela tiden. Detsamma gäller finanspressen som spelar en väldigt stor roll, kanske till och med den viktigaste, i att det blir en välregisserad thriller. Finanspressen som vilken press som helst kan inte skriva undergångsrubriker hur länge som helst. Det är inte bra för upplagan.

Det har blivit lite lugnare på marknaderna helt enkelt. Tro dock inte att faran är över för denna gång. Efter att marknaden och pressen har gått på sparlåga ett tag så är det absolut inte omöjligt att jojandet och undergångsrubrikerna kommer åter.

Med en ny månad kommer en ny fråga. Denna vecka är jag nyfiken på räntor och sparande. Det har skrivits mycket om att många nischbanker numer erbjuder väldigt bra ränta på sparkonto. I vissa fall över 4 %.

I debatten skrivs även att vid dessa höga räntenivåer är det oftast inte meningsfullt att spara i korta räntefonder. Ett sparkonto med bra ränta ger minst lika bra avkastning, dessutom är avkastningene helt säker och det är en enklare sparform. Jag håller helt med att korta räntefonder just nu inget bra alternativ. Själv har jag mina likvida medel på ett sparkonto med 3, 85 % ränta. Inte den bästa som erbjuds men tillräckligt bra för att jag inte ska orka flytta pengarna.

Storbankerna ger oftast väldigt dålig ränta på löne- och sparkonto, ibland ingen ränta alls. Ett bra tips som jag testat är att ifrågasätta räntan. Hos de flesta banker räcker det med att du säger att du vill  ha en högre ränta för att få det. Om de inte vill ge med sig så ställ frågan, ”Kan jag få låna pengar gratis av er?”. Deras svar kommer såklart vara ”Nej”. Ställ då följdfrågan, ”Varför lånar då ni pengar gratis av mig?”. Om inget av detta hjälper så flytta pengarna till en mer rättvis bank.

Vilken ränta har du på ditt sparkonto? Rösta gärna till höger på sidan. Tack för rösten!

Ännu en månad har gått till ändå. I månadens omröstning röstade glädjande hela 247 personer. Frågan var vilken av fem stora svenska aktier som går bäst under 2o08. H&M tog en klar seger enligt er. Hela 33 % röstade på att H&M är bästa aktievalet under 2008.

Näst mest röster fick senaste tidens slagpåse Ericsson med 17 % av rösterna. Det ska bli intressant att se om Ericsson-aktien orkar återhämta sig under resten av 2008.

Därefter kom intressant nog röstalternativet ”Alla ovan slutar på minus” med 13 %. Året har ju minst sagt inte börjat bra så som det ser ut just nu är detta tråkigt nog inte ett helt osannolikt scenario.

Vilken av dessa aktier går bäst under 2008?

• AstraZeneca (15%, 36 Röster)
• H&M (33%, 82 Röster)
• Ericsson (17%, 41 Röster)
• Stora Enso (11%, 27 Röster)
• TeliaSonera (11%, 28 Röster)
• Alla ovan slutar på minus (13%, 33 Röster)

Totalt antal röstande: 247

Ett stort tack till alla ni som röstat och glöm inte att rösta i marsomröstningen som kommer handla om bankränta.

Just nu gör jag tillsammans med ett par andra bloggare en kort undersökning bland mina läsare. Det är alltid intressant att veta vad ni som besökare tycker och hur ni användare internet och mer specifikt just bloggar. Undersökning tar mindre än en minut och jag är väldigt tacksam om du tar dig tid att svara på frågorna.

Självklart är undersökningen helt anonym och du behöver inte fylla i någon form av personuppgifter. När undersökningen är färdig kommer den att publiceras här på aktiefondtips.se

Klicka här för att komma till undersökningen.

Tack på förhand

I veckan när protokollet från Riksbanksdirektionens möte för två veckor sedan offentliggjordes visade det sig, som ganska ofta, att direktionen inte hade varit enig kring beslutet. Vice riksbankschef Irma Rosenberg och Lars Nyberg var emot att höja reporäntan med ytterligare 0,25 %-enheter medan resten av direktionens 4 medlemmar var för.

I tidningarna målas detta upp som en ”räntespricka” och att det är ett problem att dessa 6 personer inte är eniga. Jag tycker detta resonmang är väldigt konstigt och felaktigt. Jag hade blivit mycket mer orolig om riksbanken varit enig om räntan gång efter gång. Att de från tid till annan är av olika åsikt tycker jag snarare visare på att det är en sund modell vi har. Hade alla som satt i direktionen hela tiden tyckt samma hade de varit meningslöst att ha 6 olika personer. Då hade de räckt med en envåldshärskare.

Nästa möte för direktionen är den 22 april. Vi får se om de är eniga om vart räntan ska gå då.