Tradedoubler redovisade idag ett mycket dåligt resultat i förhållande till förväntningarna. Enligt SME Direkt hade aktieanalytikerna väntat sig ett resultat på 35,2 miljoner för fjärde kvartalet 2008 men resultatet före skatt blev endast 3,5 miljoner.

Tradedoubler, vars huvudprodukt är att som mellanhand förmedla annonser på internet, har kantats av motgångar på senare tid. Deras nytillträdda VD säger att det är en alldeles för stor kostnadsbas som lett till det dåliga resultatet. De har alltså inte haft koll på sina kostnader, därav kanske VD-bytet.

När man även läser att Tradedoubler tvingats ta ett förlagslån om 50 miljoner kronor som löper till räntan Stibor plus 13 procentenheter blir man inte mindre orolig. Det känns som en akut åtgärd från ett bolag i akuta problem.

Hade jag varit aktieägare i Tradedoubler hade jag idag varit väldigt arg och bitter över att dåvarande ledning och styrelse tackade nej till AOLs bud på 215 kr per aktie för två år sedan. Idag stängde aktiekursen på 30,90 kr per aktie efter att sjunkit cirka 20 % under dagen på den dåliga rapporten. Självklart är det alltid lätt att vara efterklok, men utvecklingen för Tradedoubler sedan budet på 215 kr/aktie från AOL har milt sagt inte varit så bra för deras aktieägare.

Mer att läsa om Tradedoubler.

Kan ett land gå i konkurs? I dessa tider är det en berättigad fråga. Rent tekniskt kan ju ett land gå i konkurs men i praktiken är det mer osannolikt. Dock ökar oron för att länder ska ställa in sina betalningar vilket fått till följd att statspapper (statsobligationer) inte anses riskfria längre.

Ett land som Island är enligt vad man kan läsa på ruinens brant. Vad händer om Island ställer in sina betalningar? Kan de som köpt isländska statspapper åka och hämta gejsrar, ta mark i anspråk, fiskrätter, etc om Island inte betalar sina lån? Troligtvis inte.

Länder kan, i alla fall inte under någerlunda normalla förhållande, sluta att existera som ett företag gör när man går i konkurs. När ett företag likvideras efter en konkurs så delas ju det kvarvarande värdet ut till de som har fordringar på bolaget. Så blir det ju knappast med länder.

Som ett resultat av att statspapper inte anses säkra längre flyr man obligationer utställda av länder som man tror det finns risk att de ställer in sina betalningar (som t ex Island) och ”flyr” isället till tryggare länder (och valutor) som Tyskland och Schweiz.

Under den senaste veckan har det inte varit så kul att vara bankchef i Sverige. I alla fall inte om man är det på det stora fyra, SEB, Swedbank, Handelsbanken och Nordea.

Aktiekurserna har slaktats ordentligt. SEB som drabbats värst har tappat cirka 25 % av sitt värde på en vecka. 25 % av sitt värde! Jag gissar att Annika Falkengren, SEBs VD, fått skrämselhicka varje gång hon tittat på bolagets börskurs under veckan.

Som tidigare är det oro om hur illa bankerna drabbats av finanskrisen som gäckar deras aktiekurser. Hur stora kreditförluster har de egentligen gjort/kommer göra? Då bankerna, i mitt och många andras tycke, varit katastrofalt dåliga på att på ett transparent sätt lägga fram trovärdiga fakta förvärras denna oro avsevärt, vilket de får betala med slaktade aktiekurser.

Det är sedan länge dags för bankerna att ta blad från mun och berätta hur det verkligen stor till. Så länge de inte gör det kan man som investerare och kund bara anta att det är värre än vad som hittills kommit fram.

Anledningen till att SEB drabbats något värre än de tre andra denna veckan är att SEB är den av bankerna som nu anses ligga närmast att tvingas att göra en nyemission för att förstärka sin kapitalbas. Sedan tidigare har Swedbank blivit nödtvungen att göra en nyemission vilket pressade deras kurs ordentligt under slutet av 2008.

Långsiktigt är bankaktier säkert en bra investering men just nu är det endast att rekommenderar för den som gillar stor risk. Mycket stor risk.

Sedan årsskiftet tycker jag mig märka en eventuell första tendens till trendbrott i det ekonomiska läget. I alla fall hur det rapporteras i tidningar, på nätet och TV.

Fortfarande är det absolut mest ”krigrubriker” om höga varseltal och bostadspriser som spås sjunka ytterligare. Men från att inte kunna hitta en enda positiv nyhet om ekonomin under november och december så finns dom där igen, även om dom fortfarande är ensam i sin minoritet. Det kan vara allt från att försäljningssiffrorna inte minska så mycket som befarat till att alla varsel inte kommer verkställas helt och fullt.

Kanske är detta de första tecknena på att vi börjar närma oss ett läge där ekonomin inte fortsätter rakt ned i backen utan snarare planar ut.

Nu är det dags för 2009:s första månadens fråga. Frågan är lika självklar som enkel.

Hur går börsen (Stockholm) under 2009?

Tror du att den går upp, ned eller ligger oförändrad?

Själv tror jag att börsen kommer gå upp med mellan 10-15 % under 2009.

Röstar gör du som vanligt nere till höger.

Om mindre än en timme är börsåret 2008 till ändå. Ett år som länge kommer kommas ihåg som ett väldigt dåligt börsår. Världens ekonomier har drabbats av smällar till höger och vänster och företag som för ett år sedan inte ansågs kunna gå i konkurs har under året fallit dit av olika anledningar.  Här följer en kort sammanfattning på börsåret 2008, sett utifrån Aktiefondtips.se:s perspektiv.

Januari

Den nu avgående presidenteten George W Bush sätter sitt första mini-stimulanspaket i verket genom att ge varje amerikan en check på 2 000 kr.

Februari

Råvaropriser och inte minst guld hägrar som aldrig förr. Nu i slutet av 2008 har ju råvaropriserna sjunkit tillbaka minst sagt kraftigt.

Mars

Under mars syns första tecknen av den analkande finanskrisen i Sverige. I USA får finanskrisen sitt första större offer i form av Bear Sterns.

April

Yahoo tackar kaxigt nej till ett mycket bra bud från Microsoft. Detta visade sig i efterhand vara ett stort misstag av Yahoo med Jerry Yang i spetsten vilket vi förutspådde redan i april.

Maj

Inflationen fortsätter att spöka för Sverige och Riksbanken och inflationen ligger nu på högsta nivån sedan 1993.

Juni

Stockholmsbörsen börjar få nya och framtida utmanare i form av bland annat Burgundy, Chi-X & Turquosie. värdepappershandel.

Juli

Rykten började på allvar florera kring Swedbank. Var det så illa att banken faktiskt kunde gå i konkurs? Än så länge har det stannat vid att många rädda kunder tagit ut sina pengar och Swedbank har varit tvungen till att göra en nyemission för att stärka sin kapitalbas.

Augusti

Det amerikanska presidentvalskampanjen var i full gång och många bedömare trodde att det stegrande bensinpriset skulle få en avgörande roll. Så här i efterhand var det nog snarare den enorma ekonomiska kris som blottlades under hösten som avgjorde valet till Barack Obamas fördel (och vår glädje).

September

De amerikanska låneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac blir kända utanför USAs gränser. Till slut blev det tvunget för den amerikanska staten att gå in och rädda dem undan konkurs.

Oktober

Det kommer drastiska historier hur folk drabbats av finanskrisen på lilla öriket Island, troligtvis det västland som drabbats värst av finansfrossan hittils.

November

Sverige får sitt första stora offer i finanskrisens spår då det anrika finanshuset Carnegie blir förstatligat.

December

Staten skjuter, efter långt velande, till 28 miljarder kr för att rädda Volvo och Saab och i ett visp blir alla svenskar 3 000 kr fattigare.

Gott Nytt År!

Oljepriset är en av de saker som bäst illustrerar hur galet och upp och ner börsåret 2008 varit.

I juni nådde oljepriset all-time high, nära 150 USD/fat, efter en våldsam prisökning under första halvåret 2008. Tidningar världen över skrev om hur oljepriset bara skulle fortsätta stiga och det var mycket surr om när oljan ska ta slut.

Nu i slutet av 2008, ett halvår och en finanskris senare, är oljepriset nere på runt 30 USD/fat. Och nu tror de flesta bedömare att oljepriset snarare ska fortsätta ned än att gå upp på kort sikt. Och surret om att oljan ska ta slut har avtagit.

På lång sikt kommer oljepriset med nästan säkerhet gå upp igen men med tanke på finanskrisesen genomslagskraft hittils är det sannolikt att oljepriset stannar på dess nuvarande ”låga” nivå under större delen av 2009.

När oljepriset är så lågt som det är idag så ändrar det förutsättningarna kraftigt för vissa länder. Det mest tydliga exemplet är nog Ryssland. I detta oljerika land är det svårt att tjäna pengar på så låga oljepriser som gäller just nu (till skillnad från i Mellanöstern där oljeutvinningen kan ske till en lägre kostnad).

Den tidigare så kaxiga attityd som Ryssland visat fram de senaste året/åren kommer nog tvingas till en betydligt mer ödmjuk framton. Utan höga oljepriser så kommer finanskrisen slå extra hårt mot Ryssland.

Dagens stora nyhet är att senaste tidens snackis blivit verklighet. Staten har givit efter och ger 28 miljarder till bilindustrin, vilket innebär att vi ger drygt 3 000 kr per svensk. Näringsminister Maud Olofsson skulle kanske inte hålla med om beskrivningen ”ger” utan väljer nog hellre ordet ”satstar på tillväxt”.

Lika stor chans som en snöboll i helvetet är att regeringen valt att satsa dessa pengar om Saab och Volvo inte varit på ruinens brant. Så självklart ger staten dessa pengar till bilindustrin och framförallt Saab och Volvo. En påtvingad räddningsaktion.

Gör staten rätt? Det får framtiden utvisa men jag tycker generellt inte staten ska subventionera och stötta branscher bara för att de går dåligt. Det måste vara betydligt smartare att stötta de företag och branscher som går bra. Dock var nog det politiska trycket för regeringen sådant att de inte riktigt hade något riktigt val om de olikt snöbollen ovan vill ha en chans i nästa val.

Månadensfråga i december är:

Kommer Saab och/eller Volvo skiljas från sin nuvarande ägare GM respektive Ford och få nya ägare innan årsskiftet?

Röstar gör ni som vanligt nere till höger.

Det har varit mycket diskussion senaste veckan om att staten skulle ge bidrag till eller till och med köpa Saab och/eller Volvo PV (personvagnar). För mig låter detta som en väldigt konstigt och kortsiktigt idé.

Talesättet att inte ”kasta bra pengar efter dåliga” tycker jag stämmer ganska bra i båda fallen. Det var länge sedan Volvo och Saab gjorde några storvinster. De har varit på dekis under en längre tid, långt innan de blev uppköpta av Ford respektive GM.

Jag läste att Volvos snittmarginal de 10-åren innan de kom i Fords ägo var 1,5 % . Inte så mycket att hurra för. I samma artikel i DI.se stod att Volvo Lastbilars styrelseordförande Finn Johnsson hade fått frågan om de ville köpa tillbaka Volvo PV. Han svarade nej.

Det säger väl en hel del om varför staten inte ska köpa heller. Jag personligen vill inte att staten ska slänga våra bra pengar efter företag som inte gått bra under decenier.

Det är såklart tragiskt att behöva säga men jag ser ingen vidare ljus framtid för varken Volvo PV eller Saab och det finns ingen anledning att ge dem konstgjord andning ett par år. Det är bara att förlänga smärtan. Jag tror inte att dessa bilvarumärken finns kvar som något speciellt att tala om om 10-20 år.

Varför ska staten hjälpa banker på dekis (som Carnegie) men inte bilföretag? Det svaret är ganska enkelt. Vi klarar oss utan båda Saab och Volvo men ett havererat finanssystem får oanade konsekvenser som slår över alla branscher och företag. Det är inte Carnegie man är ute efter att rädda (Carnegie i sig inte värda att rädda) utan hela finanssystemet.

Håller ni med? Kommentera gärna nedan.