Igår kom nyheten att finansdepartementet med Mats Odell i spetsen planerar att lägga ett förslag på en ny sparform (av dem kallad spardepå) där man skattefritt kan byta de vanligaste värdepappren som t ex aktier och fonder.

Förslaget är väldigt bra och kommer inte en dag för tidigt. I princip innebär förslaget (om det går igenom) ”dödsstöten” för kapitalförsäkring som blivit en stor hit de senaste åren. Skillnaden blir att denna ny sparform kommer bli än mer allmänt vedertagen och för nästan alla som sparar långsiktigt  i aktier och fonder kommer det vara självklart att ha en sådan depå.

Som det är idag när man måste skatta efter varje försäljning av aktier eller fonder, även om man planerar att återinvestera dem i andra aktier eller fonder, så skapar det en viss tröghet i marknaden. Sparare vill inte gärna utlösa en reavinstskatt i onödan även om de egentligen tycker att deras pengar just nu hade varit bättre placerade i en annan aktie eller fond. Förslaget kommer innebära mer flexibilitet för oss sparare och en bättre möjlighet att långsiktigt bygga upp ett sparkaptial. Vilket i sin tur kommer öka rörligheten och likviditeten på marknaden vilket är bra för alla som sparar.

Dessa spardepåer kommer fungera i princip som ett PPM-sparande eller annat pensionsparade fungerar idag. Man kommer kunna köpa och sälja fritt inom spardepån utan att behöva betala reavinstskatt. Istället betalar man en låg årlig avkastningsskatt på depåns värde. Och när man väljer att ta ut pengar ur spardepån så beskattas man som vanligt på eventuella vinster.  En viktig obesvarad fråga är om man kan flytta in obeskattade aktier och fonder i spardepån eller om man först kommer behöva realisera eventuella vinster och betala reavinstskatt.

Förslaget kommer färdigställas i vår och beslut förväntas tas av riksdagen i höst , alltså efter valet. Ska bli intressant och se om en eventuell rödgrön-majoritet kommer rösta igenom detta förslag.

En stor applåd till Mats Odell och hans kollegor. Förslaget är efterlängtat från oss sparare och kommer inte en dag för tidigt.

Nu är det dags att ta fram spåkulan och försöka sig på att förutse hur 2010 blir. Jag och Christian har kommit överens om att inbördes svara på nedan frågor. Här kommer min syn på 2010:

Var står den svenska börsen om 1 år?

Jag tror på ett ganska bra börsår i Sverige. Vi har lämnat det värsta av finanskrisen bakom oss, och även om arbetslösheten ser ut att bli hög, bedömer jag att företagen kommer få och visa på bättre framtidsutsikter vilket kommer innebär en fortsatt börsuppgång. Mitt tips är att börsen (OMX All Share) ökar med 15 % under 2010.

Vad händer med dollarn under 2009?

Dollarna har haft det tufft under 2009 och jag ser ingen anledning att detta ska förändra sig märkbart under 2010. Det är bara att inse att dollarn och USA ekonomi inte kommer återgå till sina glansdagar. Dollarn kommer fortsatt vara ”svag” mot kronan, men jag förväntar mig ändå en mindre förstärkning. Idag står dollarn i 7,18 USD/SEK och i slutet av 2010 tror jag kursen är 7,35 USD/SEK.

Vad händer med oljepriset under 2009?

Oljepriset (Brent) har haft en stabil resa uppåt under 2009 och ligger just nu på 77,99 USD/Fat (Brent). Det är dock långt kvar till 2008 års nivåer då oljepriset rusade över 140 USD/Fat. Allt annat lika så bedömer jag att oljepriset sakta men säkert kommer fortsätta sin stigning från 2009 även under 2010. Krig eller temperaturen i världsekonomin brukar få oljepriset att åka jojo åt endera hållet så denna gissning känns extra osäker. Men jag tror att i slutet av 2010 så kostar ett fat olja 93 USD.

Vad kan vi förvänta oss av Ingves under 2010?

Vi kan nog inte förvänta sig något exceptionellt av Riksbanken gällande styrräntan under 2010. Med stor sannolikhet kommer de följa den utstakade räntebanan och det känns väldigt osannolikt att de kommer höja räntan tidigare än planerat även om Sveriges ekonomi utvecklar sig bättre än väntat. I slutet av 2010 har vi en reporänta om 0,5 % i Sverige (idag är den 0,25 %)

Vilka marknader ska jag satsa på i mitt fondsparande 2010?

I de ekonomier som växer mest. Är man långsiktig i sitt sparande och är beredd att ta lite risk ska man satsa i de marknader och länder som har bäst tillväxtpotential. Just nu, och även för 2010, så tycker jag BRIC-länderna står i en klass för sig själv. BRIC står för Brasilien, Ryssland, Indien och Kina och detta är marknader som jag tycker är extra intressanta att fortsätta investera i under 2010. Mina två favoriter bland dessa fyra länder är Kina och Brasilien.

Passa gärna på att svara i vår omröstning till höger om hur du tror den svenska börsen kommer utveckla sig under 2010.

Gott nytt år!

Sälj- och köpavgifter är i gissel när man handlar med fonder vilket vi tidigare skrivit om. Till min stora glädjer ser jag nu att Odin Fonder slopar sina köpavgifter på alla sina fonder. Deras köpavgift låg tidigare på 3 %.

Själva konceptet med köpavgifter är bakvänt i mitt tycke. Det är självklart att en fondförvaltare ska ha betalt för den tid han förvaltar mina pengar i sin fond. Detta kalas förvaltningsavgift och är ofta mellan 0,5-3 % per år på det förvaltade kapitalet.

Men varför i hela världen ska ett fondbolag ta ut 3 % i köpavgift när jag blir kund? De borde snarare ge mig något som ny kund än att ta mina pengar det första de gör. Och innan de ens gjort något för mig eller mina pengar. Om jag investerar 10 000 kr i en fond med 3 % köpavgift så innebär det egentligen att jag bara investera 9 700 kr för 300 kr försvinner rakt ner i fondförvaltarens ficka.

Fondbolagens argument för att rättfärdiga köpavgifter är att de vill minska antalet som köper och säljer på kort sikt samt att de har initiala kostnader med en ny kund. Detta är dåliga ursäkter enligt mig. Fondbolagen utnyttjar istället kundernas okunskap och lathet när det gäller köpavgifter. Så mitt tips är att bojkotta fonder med köpavgift om det finns likvärdiga fonder utan.

Många av Sverige bästa och mest spännande bolag finns ju tyvärr inte på börsen. Ett par självklara exempel är IKEA och nykomlingen Spotify. Det finns många anledningar för ett bolag att inte vilja vara på börsen. Ett självklart skäl är  att de inte behöver kapitaltillskott, vilket ju annars oftast är anledningen att man börsnoterar sitt bolag i första skedet. Ett annat skäl kan vara att man vill undvika att hamna i den så kallade ”kvartalshysterin”, det vill säga att bolaget hela tiden pressas att arbeta kortsiktigt för att tillfredsställa marknadens krav på bra kvartalsrapporter och nyheter.

Även om ett bolag inte är noterat på börsen finns det ibland möjligheter för privatpersoner som du och jag att investera i dessa bolag, i alla fall indirekt. Ofta genom så kallade Private Equity-bolag/fonder. Med investeringar i Private Equity  menas investeringar i onoterade bolag där man har ett aktivt men tidsbegränsat engagemang.

I Sverige finns ett par olika Private Equity-bolag som är noterade på börsen, bland annat Ledstiernan, Industrifonden och Ratos. Genom att köpa aktier i något av dessa bolag får man som investerare på ett enkelt sätt tillgång till Private Equity-marknaden.

Anledningen till att jag just idag skriver om Private Equity är att jag tänkt en del på det senaste dagarna då några gamla kollegor till mig håller på att starta just en Private Equity-fond som heter Starcap. Det som känns extra spännande med deras upplägg är att de kommer fokusera på de så kallade generationsbolagen, vilket ofta är väldigt lönsamma och välskötta bolag som byggts upp av entreprenörer men där det inte finns någon naturlig arvtagare till dessa bolag när dessa personer går i pension.

Att investera i onoterad bolag är och ena sidan något mer riskfyllt än i de väldigt stora och etablerade börsbolagen, inte minst för att då dessa bolag är noterade kan man lätt avyttra dem om man inte är nöjd med utvecklingen. Men man ska nog inte helt glömma bort att Sverige och resten av världen till största del bärs upp av onoterade bolag, och om det erbjuds intressanta investeringsmöjligheter i dessa bolag så tycker i alla fall jag att detta ett bra komplement i en långsiktig sparares investeringsportfölj som också kan minska den totala risken då dessa bolag inte är lika hårt kopplade till det rådande och ofta svängiga börshumöret.

Fondmarknaden.se lanserade under september en ny egen fond, Global Edge. Av namnet kan man förstå att det är en Globalfond. Fonden investerar främst i andra fonder, börshandlade fonder och indexterminer. Lite av en fond-i-fond som jag förstår det.

Förvaltningsavgiften är 2 % och det finns ingen köp- eller säljavgift (bra). Global Edge går även att handla via PPM.

Det är såklart alldeles för tidigt att avgöra om detta blir en bra fond. Men det jag tycker är väldigt bra och kul är att Fondmarknaden.se som Avanza gör med sin Avanza Zero utmanar det klassiska fondetablissemanget.

Företag som Avanza och Fondmarknaden.se är närmare slutkunden vilket förhoppningsvis kommer leda till mer lyhörda och konsumentanpassad fondprodukter för oss att välja mellan.

Det har skrivits en hel del de senaste dagarna om för-och nackdelar med aktier respektive fonder som sparform. Mest har det varit negativt om fonder och positivt om aktier.

Först ut var förre riksbankschefen Urban Bäckström som i dagarna ger ut boken ”Dags att köpa aktier?”.  En av hans stora käpphästar mot fonder är att majoriteten av fonder inte slår index. Detta är tyvärr ett faktum och jag håller med om att det är ett stort problem. Man köper  fonder för att man vill att ett proffs ska hjälpa en med att välja aktier. När då majoriteten av fonder inte ens slår index försvinner en väldigt stor poäng med att köpa fonder. I alla fall fonder som investerar i aktier som man själv lätt kan köpa. Istället för en svensk aktiefond kan man ju till en väldigt låg kostnad köpa svenska aktier och sätta ihop sin egen fond. Detsamma gäller ju inte om man vill investera i mer exotiska marknader som Kina och Indien där det både är svårt och dyrt att själv köpa aktier.

Nästa man ut att attackera fonder var Avanzas sparekonom Claes Hemberg. Även han utkommer med en bok i höst (”Spara mindre, få ut mer”). Claes går så långt att han säger att 90 % av alla fonder som erbjuds oss sparare i Sverige är värdelösa. Precis som med Urban håller jag i stort med Claes, en väldigt stor del av de fonder som erbjuds är verkligen dåliga och dyra.

Detta innebär inte att man inte ska spara i fonder utan att man ska vara väldigt noga vilka fonder man väljer. Och när det gäller Sverigefonder så är det oftast bättre om man själv sätter ihop en fond genom att köpa cirka 10 aktier som man långsiktigt tror på alternativt köpa en billig aktieindexfond, förslagsvis Avanza Zero som följer OMXS30 vilket innebär att du sparar i de 30 största bolagen på Stockholmsbörsen. Det fina med just Avanza Zero är att den inte har några avgifter alls. Då kan du vara säker på att ditt sparande växer i takt med börsen och slipper oron att du valt en dålig och dyr fond som presterar betydligt sämre än index.

En ETF är en fond som handlas på börsen precis som en aktie. Denna finansiella produkt är väldigt stor i bland annat USA där det finns cirka 800 st. Oftast är underliggande till en ETF ett index t ex NASDAQ 100 eller något oljeindex.

Om man ska jämföra dem med vanliga fonder är indexfonder de som är mest lika. Både ETF:er och indexfonder har oftast väldigt låga avgifter i förhållande med vanliga traditionellt förvaltade fonder. Förutom att de har låga avgifter är en stor fördel med ETF:er såklart att man kan handla dem över dagen, köpa på morgon och sälja på eftermiddagen. Dessutom får man tillgång till sina pengar direkt efter en försäljning och behöver inte vänta ett par dagar som vid en vanlig försäljning av fonder.

Där finns såklart fördelar med vanliga fonder i vissa lägen. Ibland tror man mer på en aktivt förvaltad fond till exempel. Men jag tycker det är viktigt att vi får mer ETF:er i Sverige, främst för att öka konkurrensen fondbolagen emellan. Det finns endast ett par stycken idag, bland annat XACT Bear och XACT Bull som jag tidigare skrivit om.

XACT Fonder (ägs av Handelsbanken) som ligger bakom ovan två har ytterliggare några får ETF:er och verkar ha mer eller mindre ”monopol” på börshandlade fonder i Sverige.

Jag efterlyser att fler fondbolag börjar erbjuda ETF:er och det snarast. Kan egentligen inte förstå varför ingen gör det. Enda anledning måste vara att de tjänar för mycket på de traditionella fonderna och att de är rädda för att kanabilisera på sig själva. Jag är dock övertygad om att om någon av de stora fondbolagen bara vågar satsa på börshandlade fonder kommer de bli en viktig konkurensfördel för dem och garanterat kommer de andra fondbolagen följa efter. Vem vågar vara först?

Nu när Riksbanken är på väg mot nollränta är det extremt viktigt att hålla koll på avgifterna om man sparar i korta räntefonder.  Jag kan tänka mig att många flytt aktiefonder de senaste året till förmån för de säkrare räntefonderna.

Visst, en kort räntefond är fortfarande säker men man vill väl inte hamna i ett läge där avgiften till fonden är högre än den avkastning man får. Snart kan detta vara verklighet (om det i vissa fall redan inte är det). Avgifterna skiljer sig ganska mycket mellan olika korta räntefonder, ett urval:

Spiltans räntefond – 0,1 % i avgift

Öhmans penningmarknadsfond -  0,1 % i avgift

Nordea Sekura – 0,75 % i avgift

Swedbank Roburs svensk likviditetsfond – 0,95 % i avgift

Inte helt oväntat är det storbankerna (som alltid) som ”rånar” sina kunder med ofattbart höga avgifter. Med ett mer normalt ränteläge så blir det där lite avkastning över till dig som sparare även om avgiften är 0,95 % per år men med en rekordlåg ränta som vi ser framför oss är det inte säkert att så kommer vara fallet.  Det kan vara att avgiften för din korta räntefond är större än avkastning. Ganska värdelös produkt i så fall. Minst sagt.

Så se över avgifterna om du har korta räntefonder. Antingen byta till en med en låg avgift eller kanske ännu bättre i dessa tider, sätt pengarna på ett sparkonto med hög ränta. Även om Riksbanken sänker till 0 % så kommer du kunna få i alla fall runt 1 % i inlåningsränta utan bindningstid. Och till detta tillkommer inga avgifter…

Idag kom nyheten att Hedgefondförvaltaren Ospraie Management stänger sin största fond efter fonden rasat drygt 27 % i augusti. Anledningen är att hedgefonden investerat i väldigt riskfyllda och illikvida företag inom energi- och gruvnäringen.

I ett brev till sina investerare skriver Ospraie Management skriver i ett brev till sina sparare att man avser att dela ut 40 % av hedgefondens tillgångar till spararna vid månadsskiftet och ytterligare 40 % vid årsskiftet. Resterande 20 % beskrivs som icke likvida och kan ta flera år att få tillbaka.

Detta är en amerikansk hedgefond och det är säkert väldigt få, om ens några, svenskar som drabbas av detta. Dock belyser den på ett bra (om en lite otäckt)  sätt farorna med hedgefonder. Hedgefonder har ofta mycket mer fria tyglar än vanliga aktiefonder och dessutom är de lika ofta sämre reglerade vilket innebär att insynen i fonden är sämre.

Många hedgefonder (men långt i från alla) investerar ofta i högrisk och illikvida tillgångar. Så länge börsen går upp så är allt frid och fröjd men när motsatsen händer (vilket den alltid gör för eller senare) finns det stor risk att de hamnar i problem. Inte nog med att värdet på fondens tillgångar rasar, är tillgångarna illikvida kan det dessutom vara svårt att få ut sina pengar överhuvudtaget.

Med detta vill jag inte säga att man inte ska investera i hedgefonder om man inte är beredd att ta en stor risk då det finns många bra hedgefonder som faktiskt har låg risk. En sådan som jag skrivit om tidigare är Stella Nova Hedgefond. Dock är mitt tips att man försöker sätta sig in en hedgefonds placeringsstrategi innan man investerar även om det kan var lite svårt att få fram bra och enkel information.

Fonden Kapitalinvest från Swedank är Sveriges största aktiefond. Vid årskiftet förvaltade fonden över 30 miljarder. Det är anmärkningsvärt att Kapitalinvest kunnat bli så stor och populär då fonden rent ut sagt är usel.

Kapitalinvest är en global aktiefond där viktning ungefär är 50 % Sverige och 50% utomlands. Fonden förvaltas av Stefan Franzén, Hugo Lewné, Ingemar Syréhn och har 3 stjärnor i betyg av Morningstar. Förvaltningsavgiften är 1,4 % och det finns inge köp- eller säljavgift.

Varför är fonden så usel då? Jo, under de 10 senaste åren har den enbart mäktat med en total avkastning på drygt 35 %. Detta kan jämföras med den bästa globalfonden under sista 10 åren, Skagen Global, som gett en avkastning på hela 582 %.

För att illustrera detta ännu tydligare. Om du för 10 år sedan investerat 10 000 kr i fonden Kapitalinvest hade din investering idag varit värd 13 500 kr. Men hade du vid samma tillfälle istället investerat 10 000 kr i Skagen Global hade din investering varit värd hela 68 200 kr. Skillnaden i avkastning är hela 54 700 kr på satsade 10 000 kr. Helt galet när man tänker på det.

Vad är haken? Det finns ingen riktig hake egentligen. Skagen Global har en lägre fast avgift. Förvaltningsavgiften är 1 % + 10 % av överavkastningen jämfört med ett jämförelseindex. Den är alltså dessutom billigare.

Är inte risken större i en fond som Skagen Global? Svårt att säga rakt av. Båda fonderna är globala aktiefonder. Skagen Global investerar till större del i tillväxtmarknader så där finns det en högre risk. Dock tycker jag den största risken ligger i att välja en dålig fond vilket bevisligen Kapitalinvest är.

Oavsett, detta inlägg handlar inte om hur bra Skagen Global är utan tvärtom hur dålig Kapitalinvest är. Det enda som är glädjande är att Kapitalinvest för 2 år sedan förvaltade 35 miljarder (och kursen har trots allt gått upp sedan dess) vilket betyder att det är fler och fler som inser att det finns betydligt bättre fonder att spara i.

Normalt sett brukar jag skriva vilket PPM nummer en fond har men det tänker jag inte göra med Kapitalinvest. Vill absolut inte på något sätt rekommendera denna fond.